Hoppet lever in i det sista

Dagens tävling med 11 deltagare på 9-hålsbanan innebar det lyft som jag behövde för att kunna hålla utmaningen vid liv genom vintermörkret. Jag spelade min bästa golf sedan hösten 2008, då jag antog utmaningen. Tyvärr höll jag inte ihop hela rundan, efter 20 poäng på de första 8 hålen började jag tänka och lämnade därmed den sköna och trygga känslan av att ”jag kan”. Men nu har jag upplevt den längre än någonsin tidigare och vet att jag kan spela riktigt bra golf! Men, att Olle Lindroth slog mig på sista hålet och vann på 36 p mot mina 35 grämer mig. Nästa onsdag tar jag dig Olle!

Summering

Golfsäsongen 2009 närmar sig sitt slut och det är dags att lägga korten på bordet och summera resultatet av min utmaning så här långt. Jag måste naturligtvis erkänna en stor besvikelse över uteblivna framgångar, trots all träning jag lagt ned för att förkovra mig. Men, tack vare Anders´ pedagogiska fingertoppskänsla har jag lyckats hålla humöret uppe och fortsatt i den fasta övertygelsen att resultaten kommer, om inte i år så nästa! Och, jag fyller ju inte 70 förrän i augusti nästa år, så jag har hela vintern på mig att träna bort alla kvarvarande rester av gammalt felaktigt beteende och konservera min nya sving. Men nog är det väl förunderligt hur svårt det är att ”lära gamla hundar sitta”!

Min avslutning idag med match över nio hål mot Patric Andersson, som numera bara spelar med hickoryutrustning, kändes riktigt bra, men matchen vann Patric med 1-0. 

 

Resultaten låter vänta på sig

Har legat lite lågt i avvaktan på att ha något positivt att redovisa, men belöningen för all min träning uteblir. Jag tycker att jag gör det mesta rätt när jag står på driving range, men på banan är det som förgjort!  Jag kan inte ta med mig förtroendet för svingen från rangen till banan, där är jag tillbaka i mitt gamla beteende. Jag vet ju hur jag ska göra, varför klarar jag inte av att göra det?

Motgångar kan sporra

Varför kunde jag inte vara nöjd med min sving och mitt hcp på 14 som jag kunde försvara? Varför underkastade jag mig detta ”back to square one” som innebär att 25 års nedärvda svingrörelser ska tränas bort och ersättas av en helt ny teknik? Med rondresultat på 25 p, obegripliga missar och snedträffar har jag stunder då jag ifrågasätter om min utmaning var så vettig! Men, efter några veckors uppehåll har jag idag haft en ny timme med Anders, som vände min frustration till positiva förhoppningar bara genom att korrigera några små detaljer och få mig att  slå de slag som jag så hett eftertraktar. När orsakerna till motgångar kan spåras är de lättare att ta och kan till och med vändas till stor framgång.

Ett litet steg framåt

”Gökottan” i arla morgonstund blev en framgång, större än vad resultatet 77 netto och tredjeplatsen i B-klassen visar. Det positiva var att jag lyckades vara fokuserad och att jag gjorde mina förberedelser inför nästan varje slag med koncentration och ”avskärmning”. Jag fick ett klartecken på att om jag kan hålla mig fokuserad, så kan jag också lita på min sving! Nu kan jag ta med mig vetskapen om att inte behöva tänka och oroa mig över tekniken, 15 sekunders hundraprocentig fokusering inför slaget är vad som gäller!

Mentala hinder

Jag gör som Anders lärt mig och det känns jättebra – på rangen! På banan är det något helt annat, jag försöker och jag till och med tror att jag gör enligt alla nya lärdomar, men så är det inte. Jag tror att jag lider av prestationsångest och blockeras därför av en massa negativa tankar,  blir osäker på min sving och är tillbaka i gammalt nedärvt beteende. Finns det någon psykolog i klubben som vill ta sig an mitt fall?

Ny erfarenhet

Dagens spontanrunda – jag åkte till klubben mera på chans – blev en mycket trevlig upplevelse tillsammans med Hans Hellström och hans son Mattias. Hans och Mattias spelade utmärkt golf, deras match vanns av Mattias med 3/2. Själv gladde jag mig mest åt birdien på 6:e hålet och ett lika vackert som farligt andraslag på 8:e hålet. Jag hade enligt Hans 185 m till flaggan och bedömde att jag med min träsjua skulle lägga mig i nivå med bunkrarna för en chip upp på green. Men, Anders Du har lärt mig att slå långt när jag gör som Du säger, bollen for upp på green och nedslaget noterades av alla fyra i bollen framför! Min ursäkt vid kiosken på 10:an accepterades!

Nytt träningspass

Bara några timmar efter den första tävlingen var det så dags för ännu en lektion med Anders. Jag har nu förstått att min sving var sådan att Anders ansåg att den måste byggas om i flera etapper, att jag inte skulle klara av att få allt presenterat på en gång. Därför, när jag har trott att ”nu är han nöjd” så har han lagt till ett nytt inlärningsmoment. Så också den här gången! Hemläxan nu är att i nersvingen också få med en sidledsförflyttning av höftpartiet!! Det låter inte klokt när jag försöker beskriva det, men jag lovar att såväl Anders´ förklaring som resultatet i form av trycket i bollen var övertygande.

Första tävlingen med min nya sving

Eftersom jag var bortrest och inte kunde vara med på Startskottet blev OM slaggolf den 6 maj min första tävling för året. Jag har nu fått fullt klart för mig att det är många som läser min blogg och nyfiket följer hur det går för mig. Det uppskattar jag samtidigt som är medveten om att ha satt en extra press på mig själv genom att sticka ut hakan. Anders har fått mig att förstå att med den sving  som jag hade som utgångspunkt för vårt projekt, så krävs det mycket arbete från min sida för att börja hcp-klättringen nedåt. Jag har insett att det får egentligen inte finnas kvar ett spår av min gamla sving när vi är färdiga, allt och lite till måste omarbetas! Men trots det och trots att resultatet, netto 82 slag var uselt, kändes det bra. Jag börjar få känsla och förtroende för min nya sving och ser fram emot nästa tävlingsrunda med än större tillförsikt.

Vårens första utomhuslektion

Med beröm godkänt av Anders för den mera kompakta och sammanhållna baksvingen vid måndagens första utomhusträning. Det finns inte längre plats för ett frimärke mellan vänster överarm och bröstkorgen! Däremot har jag inte hittat känslan för att ta mig ned i nersvingen i ett sammanhållet svingplan. Anders kämpar verkligen med att inte bara få mig att förstå hur och varför utan också att hjälpa mig att hitta känslan.  Hittar jag den, blir jag giftig!

Och, jag tror att jag har hittat den efter två timmar ensam på rangen. Känslan av att klubbhuvudet träffar bollen rent, att kunna avläsa på slagmärket att slagriktningen är korrekt och att ”releasa” i en upprest backhopparställning är skön. Nu gäller det att träna ned den här känslan i kroppsminnet!